Myran testar: Sushi (+ en dokumentär och några tankar)

Jag åt sushi häromdagen. Det var tredje gången i mitt liv och den här gången tyckte jag att det var... okej.
Smakerna är, av förklarliga skäl, lite ovana på min tunga. Avokado och ris är ju inga konstigheter så det kunde jag lätt stoppa i mig. Ingefäran var god, och den där lilla såsen man dippar i tyckte jag förstås om eftersom jag är en grav sojamissbrukare.
De söta bitarna var lite svårare att svälja men det är en ren vanesak. Svårast var att äta med pinnar - mina paket ville inte hålla ihop och det var svårt att få in hela rullar i det här lilla myr-gapet.
Det finns flera sushi-ställen här i Halmstad och de flesta serverar en vegetarisk variant. Tänk på att fråga om det är helt vegetariskt: tex misosoppan som kan beställas till innehåller ofta fisk.

Jag pratade med Ebb, som jag delade min lunch med, om detta med att prova nya saker. Hon har varit i Indien, själv har jag aldrig varit utanför Europa. Skulle jag vilja se andra världsdelar? Ja, kanske. Men det är inget som håller mig vaken om nätterna.
Vi pratade också om hur resandet har utvecklats. Jag vill minnas att i min barndom åkte folk till Grekland och kom hem och visade bilder därifrån. Nu är kraven högre och det krävs tio timmar på ett plan för att resan ska räknas, nästan. Vi vill se thailändska elefanter, kinesiska muren eller skyskrapor från New York för att bli imponerade.
Vad kommer härnäst? Rymdresor kanske. Om vi överlever.
Jag tänker på klimatförändringarna och växthuseffekten. Svt visade häromdagen en väldigt gripande och intressant dokumentär om försurningen i haven. Fasansfullt - men verkligen, verkligen sevärt om ni orkar!

Så, vad får då sushi för betyg av myran?
Tja. Jag tror att maten växer för varje gång jag provar och jag ger sushi - som känns fräscht, pilligt och nyttigt - fyra av fem ärtor!
// Myran