Pumpasoppa

Halloween har varit för länge sedan och jag tenderar att komma lite efter med allt... Egentligen tycker jag att det är genialt att stoppa in en spökhögtid mitt i mörka hösten för att pigga upp. Myran och Paddan spökade ut oss i varsitt lakan och bjöd upp på fest som började med pumpasoppa, övergick i döskalle-tårta med läskig läsk och avslutades med att titta på Tim Burtons skräckkomedi Beetlejuice.

Soppan var omåttligt populär, vill jag lova!
Därför kan jag inte sitta här och ruva på det själv utan måste dela med mig till internätet. Nu kanske pumpasäsongen är över men här ligger receptet kvar tills det är dags igen!

Pumpasoppa för 8 hungriga rackarungar.

ca 1 1/2 kg pumpa butternut
2 äpplen
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
ca en msk ingefärspulver
2 msk olja
2 l vatten
5 grönsaksbuljongtärningar
1 dl havregrädde
2 msk vitvinsvinäger
2 msk timjan
1 1/2 tsk salt
2 krm vitpeppar
pumpafrön till garnering

Skala och kärna ur pumpa (asjobbigt, var beredd på skavsår) och äpple. Skär i 2 cm stora bitar. Skala och skär lök och vitlök i mindre bitar. Fräs allt i olja i en stor kastrull ca 10 minuter.
Tillsätt vatten och buljongtärningar. Låt småkoka under lock tills pumpan är mjuk, ca 20 minuter. Häll på grädde och vinäger. Tillsätt timjan. Låt koka upp.
Ta av från värmen och mixa soppan slät i en matberedare eller med stavmixer. Smaka av med salt och vitpeppar.

Servera soppan med pumpafrön och nybakt bröd och ha en ryslig kväll!

// Myran

Burrito House, adjö!

Jag har en väldigt tråkig nyhet till er som bor i Halmstad.
Kanske har ni redan hört den. Kanske känner ni inte ens till stället.
Men på fredag är det sista chansen att gå ut och äta en riktigt god, handgjord, varm burrito i Halmstad.

Jag hade tänkt blogga om Burrito House för länge sedan. Det blev inte av, jag sköt upp och nu är det nästan för sent. Idag är det bara tre dagar kvar innan Burrito House stänger för gott.
Jag känner sorg.
Igår var jag inne och köpte min favorit: BRC. Det är en liten brödrulle som räknas som barnportion och rymmer bönor, ris och ost. När jag beställde fick jag alltid en egen variant med hackade, kryddiga tomater istället för osten. För en tia extra fylldes rullen med guaccamole.
Burrito House har också en större och mer mättande vegetarisk rulle med varm röra av paprika och lök, ris och sallad. Sedan finns varianter med kött och kyckling för den som är lagd åt det hållet.

Burrito House var mitt favoritställe. Kanske var jag inte där så väldigt ofta, men när jag var i stan och magen kurrade så visste jag precis vart jag skulle gå.
Nog finns det andra snabbmatsställen och restauranger i Halmstad men inget som Burrito House. Det finns inget som ens är i närheten.
Nej, nu blir jag ledsen och sur.

Burrito House stänger ner för att ägarna behöver tid till sin familj. Ingen kan klandra dem för detta, det är ett klokt beslut.
Frågan är vem som tar upp stafettpinnen? Vi har falafelställen, vi har pizzerior och vi har på sistone begåvats med två indiska restauranger. Men inget som liknar Burrito House har vi och det är trist.
Ungefär så här känns det:

Jag hoppas att jag en vacker dag får en ny chans att äta mig mätt på burrito.
Om ni är lika burrito-sugna som jag så hittar ni stans enda och sista burritos på Brogatan 26 i Halmstad.

// Myran

Pott-gratt

Igår lagade jag potatisgratäng för att göra Paddan glad, eftersom pott-gratt är hans favvofavvo.
Det var rackarns vad bra det blev faktiskt. Krämigt. Och då hade jag inte ens nån ost med i bilden.
Därför känner jag mig nu nödgad att dela med mig av detta tiptop recept.
Väsgo!

10 mjöliga potatisar
4 dl havregrädde (jag använde carlshamn)
1 dl havremjölk
2 vitlöksklyftor
1 tsk persillade

Sätt ugnen på 225¤ och skala och skiva alla potatisar. Smörj en form och bred ut hälften av potatisskivorna i botten.
Blanda grädde och mjölk med salt, peppar och pressad vitlök. Häll över hälften av blandningen. Fyll sedan formen med resten av potatisen och häll på resterande sås. Krydda toppen med persillade.
Grädda gratängen i 45 minuter.

Hoppas ni lyckas lika bra som jag!

// Myran

Myran testar: två goda överraskningar!

Veganer kan ju som bekant inte äta något godis utan får hålla sig till gräs.
Haha.
Skojar bara.

Däremot får man ju ofta tänka sig för om man vill undvika små och stora djur som ofta stoppas in i snasket. Vid Halloween slog det mig att det passar riktigt bra att skrämmas med att ha äckliga löss och nermalda skelettben i gottepåsen, men resten av året känns det väl sådär...

För några veckor sedan kunde jag inte motstå att köpa hem en påse Van Slootens "Sour Beetles". Har aldrig hört talas om märket förut men bitarna såg hälften asballa och hälften grisiga ut. Innehållsförteckningen överraskade - positivt. Jag hade nog inte ens läst den om det inte vore för den effekt omslaget hade på mig. Skräckblandad förtjusning.

Förtjusningen bleknade dock för skräcken när jag väl var hemma med påsen.
Visst skulle jag smaka, men inte just ikväll... Dagarna gick.
Så, till slut, slet Paddan upp påsen och sa att han inte ville vänta mer. Nu provar vi!
Och sedan: Åh fy, de här får du behålla själv!

De sura små bilarna är verkligen sura. Och söta inuti, som ni kan se på bilden på påsen.
Men jag gillar dem! De finns i olika smaker och tex grön och röd är mildare än gul. Det är faktiskt den typen av godis jag gillar när det kommer till sura och mjuka godisar. Ska det vara surt så ska det vara så man börjar svettas i ansiktet. Och så en söt överraskning i mitten.

Sour Beetles får... fem ärtor av fem möjliga! Jag är snäll idag.

Nyligen läste jag också att Ritter Sports Marzipan är djurfri.
Först tänkte jag: äh, jag gillar inte marsipan så värst. Men så sprang jag på ett extraerbjudande och ville i alla fall prova. Choklad som choklad liksom, går ju alltid ner.
Jo minsann! Marsipanen är riktigt smaskig. Den går ner, bit efter bit, och det känns lite som påsk.
Fyra ärtor får marsipanen som jag inte trodde så väl om till en början men som överraskade mig positivt.

// Myran

Trubbel med té

Köpte det här téet igår för att "spice up my life" lite.

Nu är det kväll och vi ska sippa på det framför tv:n.
Paddan öppnade ivrigt paketet och tryckte det mot fejset för att lukta. Oj, det skulle han aldrig ha gjort!
Ett litet moln av torrt kryddpulver - ni vet som det är i sådana här tépaket - fann vägen in i näsborrarna och jag hörde ett vrål. Inom kort var Paddan helt röd i trynet.
Stackarn.
Så en liten varning: var försiktiga när ni luktar på kryddigt té.
Ja, det vet ni nog redan, och likaväl som jag vet ni att man aldrig lär av sina misstag. Näsan är helt enkelt skapt för att läggas i allsköns blöt, det går inte att vänja sig av med...

Ni som känner till Yogi kanske undrar vad det stod på tépåsens lapp ikväll?
"Life starts when we start growing a garden."
Minsann... Nå, vi har i alla fall balkong. Något slags liv, får man anta.

// Myran

Myran testar: Sushi (+ en dokumentär och några tankar)

Jag åt sushi häromdagen. Det var tredje gången i mitt liv och den här gången tyckte jag att det var... okej.
Smakerna är, av förklarliga skäl, lite ovana på min tunga. Avokado och ris är ju inga konstigheter så det kunde jag lätt stoppa i mig. Ingefäran var god, och den där lilla såsen man dippar i tyckte jag förstås om eftersom jag är en grav sojamissbrukare.
De söta bitarna var lite svårare att svälja men det är en ren vanesak. Svårast var att äta med pinnar - mina paket ville inte hålla ihop och det var svårt att få in hela rullar i det här lilla myr-gapet.
Det finns flera sushi-ställen här i Halmstad och de flesta serverar en vegetarisk variant. Tänk på att fråga om det är helt vegetariskt: tex misosoppan som kan beställas till innehåller ofta fisk.

Jag pratade med Ebb, som jag delade min lunch med, om detta med att prova nya saker. Hon har varit i Indien, själv har jag aldrig varit utanför Europa. Skulle jag vilja se andra världsdelar? Ja, kanske. Men det är inget som håller mig vaken om nätterna.
Vi pratade också om hur resandet har utvecklats. Jag vill minnas att i min barndom åkte folk till Grekland och kom hem och visade bilder därifrån. Nu är kraven högre och det krävs tio timmar på ett plan för att resan ska räknas, nästan. Vi vill se thailändska elefanter, kinesiska muren eller skyskrapor från New York för att bli imponerade.
Vad kommer härnäst? Rymdresor kanske. Om vi överlever.
Jag tänker på klimatförändringarna och växthuseffekten. Svt visade häromdagen en väldigt gripande och intressant dokumentär om försurningen i haven. Fasansfullt - men verkligen, verkligen sevärt om ni orkar!

Så, vad får då sushi för betyg av myran?
Tja. Jag tror att maten växer för varje gång jag provar och jag ger sushi - som känns fräscht, pilligt och nyttigt - fyra av fem ärtor!
// Myran

Fläskpannkaka i vegantappning!

Nu var det länge sedan jag bjussade på något recept. Faktum är att jag sitter på en hel drös som behöver publiceras innan jag glömmer bort dem...

Vi börjar med gårdagens husmanskost: Fläskpannkaka!
Det finns maträtter man räknar ut ur sitt liv när man blir vegan. Äggröra, fiskgratäng, maränger, you name it.
Men ju mer man lär desto mer kan man experimentera fram.

Hur får man då till fläsket utan grisen?
Myran gjorde så här:

Koka ett par nävar sojastrimlor i ca 10 minuter. Pressa ur vattnet ur dem och stek i olja i en stekpanna på halvhög värme. Rör runt hela tiden, det kan hända att strimlorna bränner fast lite men det gör inget. Smaksätt dem med grillkrydda, salt och grovmalen peppar. Rör runt och fortsätt steka tills strimlorna fått en lite knaprigare konsistens och lite kryddig smak.

Pannkakssmeten rörs ihop av
4 dl mjöl
1 dl havregryn
6 dl havre/sojamjölk
2 msk rapsolja
2 msk sirap
2 msk bakpulver
4 msk potatismjöl
lite salt.

Blanda i "fläsket" i smeten och häll allt i en stor smord form.

Pannkakan gräddas i 225¤ och serveras efter ca 20 minuter med lingonsylt.

Smaklig spis!
// Myran

Tips: Sia Sorbet Citron

Har ni också spanat in den här gobiten i frysdisken?
Jag trodde nästan inte mina ögon först, står det verkligen sorbet? Jodå. En syrlig nykomling så här på höstkvisten. Helt klart en passande energiinjektion mörka kvällar framför tv:n!