Fågelvänliga påskriset / silkesfjädrar

Påsk. En trevlig tid, för alla som inte är hönor.
Förvisso har hönorna det ganska illa året runt så det är inte så mycket att tala om.
Nu ska vi istället tala om alternativ till påskfjädrar.
Påskfjädrar är som bekant något som från början sitter på en fågel. Hur de plockas från fågeln, färgas och hamnar i påsar i affären vill ingen veta. Det är antagligen en tråkig historia.
Något som däremot är roligt är pyssel med silkespapper!

Vad behövs? Se bilden: silkespapper i najsa färger, ståltråd och stålknipsböjare (väldigt praktiskt verktyg som inte är särskilt dyrt. Vet dock inte vad det egentligen heter? Tång, kanske).
Prassla, vik eller vecka bitar av pappret och linda in det i snuttar av ståltråd.
Det kommer att se ut så här:

Jaaa, vad fint! Eller hur!
Plötsligt framstår fjädrar som klumpigt, skräpigt och hopplöst ute.
Komplettera riset med övrigt skojigt pynt, till exempel små trä-ägg, trä-kaniner och de klassiska piprensarkycklingarna som kommer i små set.
Sen har man riset framme så länge man känner för det. Själv tänker jag ha påsk i ungefär en vecka till.
God afton!

// Myran

Myran testar: Indian Kitchen i Halmstad

Nu är det påsk, och vad skulle kunna vara mer påskigt än att gå på indisk restaurang och beställa in en kikärtsgryta? Nej, just det. Påskens höjdpunkt!

Det var min och Paddans premiärbesök på restaurangen Indian Kitchen i centrum. Och det må jag säga: vilken glädje att gå ut och äta men slippa uttala orden "en vegetariana utan ost"!
På I.K. fanns det flera spännande rätter i menyn. En hel sida full av vegetariska varianter. Ungefär hälften innehöll färskost men i den andra hälften kunde jag välja och vraka. Inte helt enkelt. Det blev till slut någon form av kryddig kikärtsgryta.

Det är synd att jag är så löjlig känslig för stark mat. Fiffiga I.K. hade märkt ut med chilifrukter i menyn hur starka de olika rätterna var. Min hade två frukter. Nästa gång ska jag prova en rätt som bara har en frukt!

Hur som helst. Stämningen var väldigt avslappnad och skön, det kändes som att vara utomlands (ända tills ett högljutt gäng teatertyper satte sig två bord bort och började tjoa på svenska). Mysig inredning med grönblått, guld och mönstrade kuddar. Tv:n visade något nästan bollywoodskt och lågmäld indisk musik spelades. När jag inte orkade äta hela min portion fick jag ta med mig resten hem.
Jag blev glad av att vara på Indian Kitchen och menyn gjorde mig nyfiken - hit kommer jag fler gånger!

Indian Kitchen får fyra ärtor av fem möjliga.

Glad påsk!
// Myran

Stekt potatis à la Paddan 2

Här, mina vänner, kommer det uppdaterade receptet på "Timjanspotatis med lök" från den eminenta Stora vegetariska kokboken:

900 g potatis
125 g smör (eller hur mycket!!)
1 rödlök i åtta klyftor
2 krossade vtlöksklyftor
1 tsk citronsaft
2 msk hackad timjan
salt och peppar
+ vårt tillägg: "kycklingbitar"

Tärna och förkoka potatisen i 10 minuter.
Smält smöret i en stor stekpanna.
Tillsätt lök, vitlök och citron. Fräs och rör runt.
Häll i potatisen och kycklingen. Bräsera under lock i ca 25 minuter.
Krydda och servera!

Visst blir man sugen bara av att läsa? Må väl!
// Myran

OBS!! OBS!!

"Du har ju skrivit helt rövafel!" hälsar Paddan angående mitt försök till gissning om den stekta potatisen i inlägget strax här nedanför.
Voj voj. Det blir bakläxa. Ingen får prova receptet förrän jag har redigerat det!
Har dessvärre inte tid för ögonblicket. Hav tålamod!
// Myran

Myran testar: Marabou cookies

Det var ingen som grät när det blev känt i land och rike att chokladjätten Marabou skulle lansera en vegansk kaka med mjölkfri choklad i. Igår fick jag tag på ett rykande nytt paket på Ica Vallås och strax därefter var det dags för eldprovet. Skulle Marabou, som annars alltid hittar en ursäkt att baka in mjölkpulver eller smörfett i typ alla sina produkter, den här gången sluta fred med Sveriges veganer?

Krispigt, tyckte Paddan och jag. Degen är enkel och utgör bara basen för själva chokladinnehållet. Det är en klassisk kaka, en sån som redan finns i ett flertal olika varianter i kakhyllan, men som sällan brukar vara mjölkfri. Dessutom var kakorna överraskande stora! Ett paket rymmer åtta kakor stora som handflator.
Det har inte snålats på chokladtugg i den här nyheten, så därför vill jag heller inte snåla med betyget:
fem ärtor av fem möjliga!
Nytt tilltugg är alltid välkommet i fikahyllan, som annars inte brukar ha så mycket mer än veganernas nationalkaka - delicatobollen - vilken är god men i längden blir tröttsam.
Perfekt fikapaket att ha hemma eller ta med.
// Myran

Stekt potatis à la Paddan

OBS! Ett normalt och ordentligt recept finns nu här!

Häromdagen ville Paddan ge sig på fenomenet stekt potatis. Det måste gå att få till nåt roligare, saftigare än vanliga torra potatisbitar!, tyckte han.

Rätten krävde mycket smör. Nästan 50 gram (jag minns inte, det var ju inte jag som gjorde! Attans).
Och potatis förstås, förkokt och skuren i bitar.
En god och glad rödlök anmälde sig också som frivillig.
I stekpannan bredvid värmde vi de numera klassiska kyckligbitarna.
Sen minns jag banne mig inte mer! Receptet finns någonstans i den här boken:

Med betoning på någonstans. Jag har letat och letat men kan ej hitta. Så om Paddan minns hur han gjorde eller sidan mirakulöst slås upp kan jag piratdela receptet mer ordentligt här.
Men tills dess får jag önska er lycka till!
Ps, snåla inte med margarinet - det är det som utgör det lite såsiga, krämiga i rätten!

Så här fint ser det ut när Paddan lassar upp. Myran är lite mindre noggrann, ska erkännas...
Hej hej!
// Myran

Myran testar: Taco Hej! Hämtmat i Halmstad.

Vi har upptäckt ett nytt matställe i Halmstad. Det ligger mittemot Simmos Livs på Linehed och heter Taco Hej. Eftersom jag är ett väldigt stort fan av ordvitsar (och inte har något emot texmex heller) var jag ju bara tvungen att kila dit.
Att få en helt vegansk maträtt var lite knepigt men inte omöjligt. Vegetariskt fanns, men inte helt oväntat var ost en viktig del i de rätterna.
Jag erbjöds i alla fall någon form av rulle (hej, dåligt minne) med ruccola, soltorkad tomat och paprika i. Till detta medföljde sallad, nachochips och två såser (fanns bara två mjölkfria att välja på så för min del fick det bli salsasås och hot chili). Så här såg det ut (minus salladen och såsen):

Det var inte helt tokigt, men nästa gång tror jag att jag ska be dem kila in några bönor i rullarna, som köttersättning - det borde inte vara omöjligt.
Taco Hej får 4 ärtor av 5 möjliga (inräknat den potentiella höjningen om bönor infogas samt extrapoäng för ordvits i namnet)!
// Myran

Glass med kolasås

Paddan är en stor förespråkare för glass. Gärna i kombination med lakrits.
Själv är jag inte ett lika stort fan av vare sig det ena eller det andra. Jag vet inte om det hade varit annorlunda om jag hade ätit kosse-glass, det är möjligt att soja/havre-varianterna inte når samma höjder. Jag vet inte för jag minns inte och har aldrig varit någon superfantast när det kommer till sötsaker. Tro det eller ej (jag vet att jag skrivit en del om gotte här).
Poängen som jag tänkte komma till är i alla fall att glass är bäst när man gör något piffigt med den. Istället för att ösa upp ett berg ur en literförpackning kan man grunda med några vaniljkulor och pryda dem med exempelvis varma bär eller nån kul godis som funkar att strössla med.

Bilden ovan föreställer sojaglass med vaniljsmak och kolasås som jag har gjort själv. Jag mindes det som lite jobbigt att göra sås, men den här var störtenkel.
Lika delar (till min enportionare, som nog kunde räckt till två tog jag en deciliter) sirap, socker och grädde kokas upp i en liten kastrull och sedan - klart!
För detta tillfälle använde jag mörkt muscovadosocker som har ett stråk av lakrits över sig.
Inte illa, inte illa alls. Och så enkelt!
// Myran

Pastagratäng går alltid hem

Min fejvörit dish är lasagne. Jag är, som tidigare nämnt, ganska bra på det också.
Något som påminner om lasagne är pastagratäng. Det är lite samma princip, fast ändå inte.

Jag inbillar mig att det är enkelt, men egentligen tar det ju en stund och arbetet består av flera olika moment: pastakokning, såsfixning och så mjölksås/ostsås/bechamelsås.
Och så är det det här med matematiken. Mat-ematiken (ordvits som jag kom på lite för sent och inte har något kul sätt att flika in såeeh...ja). Att räkna ut hur mycket det ska vara av varje del och vilken ugnsform som är bäst lämpad för uppdraget.
I detta fall använde jag gissningsvis en halv påse pastarör (ni vet, så stora som påsarna brukar vara). I tomatsåsen grundade jag med två rivna morötter, en riven palsternacka, några nävar kokta sojastrimlor, en burk tomatkross och en skvätt grädde som var kvar sen nån tidigare mateskapad. Det vart en bra sås!
Och så bechasåsen på det, ni vet, smält smör som rörs ihop med nån matsked mjöl och sedan så mycket mjölk som man själv känner att man vill ha för att få till en lagom tjock och pösig sås. Malen muskotnöt och b-jäst är utöver peppar och salt givna smaksättare.
I ugnen kör jag lika random som på spisen, säg 200 grader och så låter man maten stå och häcka tills den ser inbjudande ut. I själva verket är den ju typ klar och ska bara mojsa ihop sig och få lite mer färg, så säg tio femton minuter.
Så är det med mat-ematiken. Jag undviker den helt enkelt, och kör hippiestyle. Ba kör lixom.
Smaklig spis.
// Myran

Test: Barillas färdigrätt, pasta med sås.

Jag har någon form av aversion mot färdigmat.
När hästaköttajippot drog igång kände jag, om inte skadeglädje, så i alla fall lite hopp om förbättring. En förhoppning att folk skulle sluta konsumera tragiska, näringsfattiga maskinrätter i plastkartonger på löpande band. En förhoppning att de som matar sig själva med föda som ingen mänsklig hand varit i närheten av skulle stanna upp och tänka att det kanske är både roligare, nyttigare och billigare att lära sig skapa sin egen mat av riktiga råvaror. En förhoppning att klyschor som Mammas köttbullar och Familjens Hemlagade plötsligt skulle stå blottade och nakna i sin lögnaktighet.

Men vid sidan av mina starka känslor emot helfabrikat så är jag med jämna mellanrum själv en liten kålsupare. Frysen rymmer ett antal olika färdigfabrikerade vegobiffar och ibland när lusten och sådant tryter kommer frysmat väl till pass.
__________________________________________________________________________________

Idag har jag provat detta:

Barillas pasta med grönsakssås.
Det fanns rabattkuponger och jag tänkte att nån gång på jobbet kanske... Men det blev alltså hemma istället. Väldigt bekvämt.
Och skåda ingredienslistan!

Låter ju rimligt.

Hur som. Var detta något att hänga i granen?
Nja. Jag vet inte om jag gjorde fel, men jag tycker att pastan blev torr och hård efter den dryga minuten i micron. Men ja, annars var den okej. Inte något man mumsar i sig med stor aptit, men absolut ett alternativ om man är i akut behov av vegetarisk matlåda. Det fanns även ett par andra varianter som jag inte har smakat.

Betyg: 2,5 ärtor av 5.

Lev väl!
// Myran

Bra och dåligt i köket

Bra:
Idag köpte jag en låda i size A4 där jag ska lägga alla recept som hittills mest skräpat runt och inte haft nån självklar plats i lägenhet. Alla dessa urklipp, broschyrer och utskrifter med kakor eller grytor eller annat som man vill prova, sen, senare, nån gång. Men som bara blir liggande, och dyker upp och är besvärliga varje gång man ska städa.
Lösningen är LÅDA (lösningen på problem är ofta låda).

Dåligt:
Burkarna som syns på bilden blir till att slänga. Det är förvisso inte så mycket kvar, men känns ändå synd. Båda gick ut förra året nämligen, och jag vet ju inte, det kanske håller, men när det börjar dra åt ett halvår över Bäst före-datum så känns det osäkert.
Trots att de är väldigt pyttesmå har jag alltså inte hunnit använda upp innehållet på flera år. Jag kanske borde börja använda sån här smaksättning oftare. Jo.
Skärpning.

// Myran

La la la lasagna!

Jag är en lasagnens mästare. I alla fall oftast.
För ett tag sedan gjorde jag en lasagne som nästan knäckte mig. Den vart så dålig, torr, trist, att jag trodde att jag hade förlorat "det". Men det hade jag inte, det blev bara fel den gången på grund av bristande ingredienser.
På bilden ser ni en najs röra, som utgör grunden för lasagnens innehåll. Röran består av:
en liten rödlök
två morötter
en zuchini
en röd paprika
röda och vita bönor
olja och kryddor
Senare fyllde jag på med en burk tomatkross.

Mjölksåsen då? Jo:
två stora matskedar margarin
två små matskedar mjöl som rörs ner utan att brännas
några slattar mjölk som blandas till slät sås (mängden mjölk avgör mängden sås - ta ganska mycket!)
lite muskotnöt, salt, peppar och b-jäst för en ostig smak

Sen gör man som vanligt, varvar med sås i botten och på toppen och några lager plattor.

Som ni kanske märker är jag en höftare av Guds nåde. Det blir man ju när det gäller sådant man är van vid. Hoppas det går bra ändå, tycker att jag trots allt ge en rätt så detaljrik beskrivning!

Men hur länge ska det vara i ugnen då?!
Tja... Jag vred på 200 grader och lämnade lasagnen därhän. Nyligen tittade jag till den, kanske en knapp halvtimme efter att jag satt in den i ugnen. Den fick några minuter till, plus utsmyckning i form av små körsbärstomater på toppen. Nu är det nog dags att befria den från värmen!

Hej svejs!
// LasagneMyran